Det gåtfulla folket

Utgångspunkten för detta inlägg är en artikel i Shalom över Israel, av KG Larsson, välkänd förkunnare, författare och reseledare. Han är bekymrad över kristenhetens allt mer ljumma inställning till Israel och jag lånar en del tankar. Det är inte helt enkelt idag att försvara sitt stöd för Israel, skriver han, men kanske det aldrig har varit så viktigt som idag. Inte i första hand för att Israel skulle behöva vårt stöd som att vi är beroende av allt det som Gud förknippat med vår inställning till Israel.

Antisemitismen och antisionismen griper idag djupt in i våra kristna församlingar. Det är inte längre bara Svenska kyrkans församlingar som påverkas av detta utan även många frikyrkoförsamlingar Israel påverkas negativt av den massmediala vrångbild som vi matas med varje dag.

Ersättningsteologin hävdade tidigt att i och med att den Helige Ande föll på pingstdagen och den kristna församlingen föddes så har det gammaltestamentliga Israel spelat ut sin roll, nu är det församlingen som gäller. Paulus går till rätta med dessa läromässiga åsikter i flera av sina brev. Här gör han det särskilt tydligt genom att i brevet till romarna skriva: ”Vilket företräde har då judarna”? (Rom 3:1-2) Läser vi sammanhanget förstår vi att han ställer judarna i relation till oss hednakristna. Paulus ansåg sig ju vara hedningarna apostel och brevet är skrivet till församlingen i Rom.

Guds ord gavs till det judiska folket. Vi får tycka vad vi vill. Men just detta har gett dem ett företräde bland alla andra folk på jorden. Ingen kan ta detta från dem. Deras otro förändrar inte heller detta. Om vi blir frestade att inte hålla med om detta, förkasta dem eller fördöma dem bör vi ha med detta i vår bedömning. Gjorde Gud ett misstag när han valde just detta folk? Absolut inte! Han inte ens ångrar att han valde Israel som sitt egendomsfolk. Så här uttrycker Paulus det i 1 Kor. 11: 29: Sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. Observera att det är om Israel han talar!

Gud bedyrar gång på gång att han står vid sina löften till Israel.

/Stig Melin

3 Responses to Det gåtfulla folket

  1. Stig Melin says:

    Guds ord gavs till det judiska folket. Vi får tycka vad vi vill. Men just detta har gett dem ett företräde bland alla andra folk på jorden. Ingen kan ta detta från dem.
    Gud bedyrar gång på gång att han står vid sina löften till Israel.

        (Reply)

  2. Stig Melin says:

    Om Jesus – till Jesus

    Att andlig sång har en påverkanskraft på människor får vi belägg för titt som tätt. Nu senast i Eskilstunas äldreboende. Vissa vill få bort frälsningsarméns sångstunder, inte de äldre, men väl de som vill vara politiskt korrekta, vi har ju bevars andra trosinriktningar också. (I skrivande stund har man kommit till en bättre insikt)

    I det profana Sverige vårdas vår nationella sångskatt bl.a. genom Allsång på Skansen och på andra ställen där publiken samlas för att sjunga tillsammans. Man gläds åt att sjunga gamla örhängen som mormor känner igen och kan texten till och glatt sjunger, tillsammans med en massa ungdomar. Den gemensamma sången skapar den glädje och gemenskap man söker.

    Är det igenkännandet som är nyckeln?

    Det frikyrkliga Sverige vårdar sin sångskatt – inte alls. Förr sjöng hela kyrkan gemensamt om Jesus, i sånger som berörde människors både känsla och vilja, man kände igen dem och deltog med glädje. Mötespublikens medverkan lyfte gudstjänsterna. Sångerna var välkända långt utanför kyrkan och många kan vittna om den påverkan de hade. Våra sång- och musikmöten, anpassades för att möta detta behov, drog mycket folk till våra kyrkor, och var ofta ett led i en utåtriktad offensiv. Det är en form av kontakt som försvunnit i hanteringen. Det kan man sörja över

    Jag kommer ihåg mitt eget möte med Jesus, som skedde i Filadelfiakyrkan i Stockholm 1956! Minnet förbleknar efter ett antal år, men inte detta.
    För en tid sedan var jag tillsammans med andra pensionärer på återbesök i pingsttemplet och blev då påmind om det livsavgörande beslut jag fattade den gången. Jag kommer också ihåg hur sångerna påverkade mig. Ovan som jag var vid situationen gav de mig en försmak av det som kunde bli mitt nya liv, och även blev det senare. Rätt anpassad sång och musik i våra möten kan aldrig överskattas.

    Jag tror det kan fungera så här ibland. När en behovets människa själv får delta i sånger innehållande text som har med Jesus att göra, har det redan skett en delseger, en liten bekännelse. Renheten i Jesus blir en kontrast med synden i det egna livet och den helige Ande får en möjlighet att peka på att förändringen finns inom räckhåll.
    Det är klokt att använda de medel som har en inneboende attraktionskraft på de människor vi vill nå. Det har sången och alla vet det. Jag tror också att den som upplever delaktighet i sången också får kortare väg till en djupare delaktighet.
    Sången i våra gudstjänster bör inte förunnas några få, det är en allmän egendom.

        (Reply)

  3. Stig Melin says:

    Ester, en förebild för feminismen

    De som har feminism som ledstjärna borde läsa bibeln. Där avtecknar sig många kvinnor som utmärker sig, inte i första hand som feminister som bara pratar, utan för sitt mod. De har fått saker och ting utförda och då inte bara för kvinnornas bästa utan även för de män som också är en del av mänskligheten.
    Jag tycker man kan se flera kvinnor i bibeln som varande förebilder. Låt oss se på Ester. Hon levde 480 år för Kristus och hennes historia är starkt förknippat med judarnas.

    Detta är en sammanfattning, men läs gärna hela berättelsen, i Esters bok

    Kung Ahasveros regerar ett världsrike som sträcker sig från Indien till Etiopien. Han regerar från “Susans borg” i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.
    Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal folkslag och bland dessa bor många judar, utspridda i samband med den babyloniska fångenskapen. Även i Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar som kungars kung och hans ord är lag.
    Hans drottning Vasti hamnade i onåd på grund av olydnad, högmod, hos sin konung, Ahasveros och blev avsatt. När så kungen ändå ville ha en drottning blev det efter olika prov Ester som vann konungens gillande. Ester var judinna och var adopterad av Mordokai. När hon nu blev drottning ville inte Mordokai att hon skulle avslöja att hon var judinna.

    Efter en tid blev Haman, en av kungens tjänare upphöjd i hovet till att få mer makt. När Mordokai inte visade honom tillräcklig vördnad genom att falla på knä för honom blev han ursinnig. Eftersom Mordoki var jude blev alla judar föremål för hans vrede och genom att på olika sätt förtala dem inför konung Ahasveros fick han tillåtelse att förgöra alla judar i riket och beslagta deras ägodelar, silver och guld.

    När Mordokai insåg att det var för hans skull alla hans landsmän skulle förgöras blev han naturligtvis förtvivlad. Det enda som kunde rädda dem var om konungen ville ändra den order om att döda alla judar som Haman tillskansat sig genom sitt bedrägliga beteende. Och det kunde bara ske genom drottning Ester men hon riskerade sitt liv om hon oanmäld sökte upp konungen. Sådana var reglerna. Hon lät meddela Mordokai och utlyste genom honom en fasta utan mat och dryck under tre daga för alla judar, hon själv skulle också delta i detta. Sedan skulle hon söka upp kungen.
    När hon gjorde detta tog konungen välvilligt emot Ester och frågade vad hon önskade. ”Om det behagar konungen, så må konungen tillsammans med Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom. Kungen accepterade detta och under festen frågade kungen Estervad hon önskade.

    Som svar inbjöd hon kungen till ytterligare en fest nästa dag. Där skulle Ester tala om sin önskan. På natten fick konungen veta av sina tjänare att Mordokai vid ett tidigare tillfälle räddat konungen undan ett mordhot och när han frågade tjänaren om Mordokai fått någon belöning för det svarade han, ingenting. Då gav konungen Haman i uppdrag att på ett överdådigt sätt hedra Mordoki, (juden som han avskydde).
    Så kom då kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: “Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas.” Drottning Ester svarade: “Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk (judarna) sparas, det är min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse.

    “Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant? Ester svarade att det var Haman, “En motståndare och fiende är han, den där onde Haman.” Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka.
    Harbona, en av kungens hovmän, sade: “Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen.” Då sade kungen: “Häng upp honom på den!”
    Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

    Om inte drottning Ester handlat så vist och förståndigt hade judarna i hela konungens imperium försvunnit.
    Det judiska folket har varit illa ute många gånger genom historien. När de vandrat med Gud har han varit med och välsignat. När de övergett honom för andra gudar har han lämnat dem – för en tid. Tom förskingrat dem. Så har liver för hans folk pågått genom historien. Men han har aldrig övergivit dem helt, han har alltid berett en utväg, denna gång genom drottning Ester.

    ”Ingenting är nytt under solen, allt går igen, det som har skett kommer att ske igen”, säger Predikaren. Av det kan vi dra vissa slutsatser, det kommer att ske igen.

    Situationen 480 år f Kristus var att judarna var hotade genom orättfärdighet
    De fanns utspridda i landet. De vägrade dyrka människan
    De hotades av utplåning genom falska anklagelser
    Rättvisan hann ikapp och de blev räddade, genom en modig kvinna.
    I fortsättningen av Esters bok beskrivs hämnden.

    Är situationen för judarna i princip annorlunda i dag? Visst känner vi igen den. Antisemitismen växer, snart kommer krav på ny förintelse. (Finns redan). Men rättvisan kommer även nu att segra och hämnd utkrävas, inte av någon människa utan av Gud själv. Ingen bär hand på Israel ostraffat.

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>