Guds avbild

Jag tänker skriva om läran att vi människor är Guds avbild. Men först vill jag ta upp det som kallas “postmodernism”. Det finns nästan lika många uppfattningar om betydelsen av “postmodernism” som det finns människor. Jag saxar från Wikipedia och flikar in egen text. Wikipediaklippen ger jag denna färg.

Postmodernismen vänder sig ifrån tanken att det finns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och ställer sig därmed kritisk inför tanken på objektivitet. Oavsett vad saken gäller finns det således aldrig en sanning utan bara olika sätt att beskriva saken. Ingen har mer rätt än någon annan. Detta skulle kunna tolkas som tolerans eller objektivitet, men faktum är att tolerans betyder att man accepterar avvikelser från det man anser vara sanning och objektivitet innebär att man inte beslutar innan man har hittat sanningen.

Det finns en hel del likheter med hinduismen. Bland annat tvivlet på det egna jagets existens. Hinduismens mål är ju “nirvana” där allt flyter och smälter ihop och jaget slutar existera. Guds ord säger att vi är vävda av Gud.

Klicka på bliden för att se en video som visar hur Gud väver en människa

Enligt den franska filosofen och litteraturvetaren Jean-François Lyotard är postmodernitetens viktigaste kännemärke “en skepsis mot metaberättelser”, det vill säga, att människan i det postmoderna samhället har förkastat storslagna, universella förklaringsmodeller och paradigm som religion, (etablerad) filosofi, kapitalism och kön, som tidigare har använts för att förklara kultur och beteendemönster, för att istället organisera sitt liv kring flera mer lokalt förankrade subkulturella ideologier, myter och legender.

Jämför med Paulus beskrivning av “postmodernismen” 1900 år innan den uppfanns! Rom 1:18-25

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 


Ett idealiskt postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten.

I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.

Mycket mer än att sucka och förtvivla kan man knappast göra när man hör eller läser sådant dravel! Jag har faktiskt hört en predikant, pastor och församlingsföreståndare ställa frågan: Gud misslyckas du med allt?

Projektet Adam & Eva misslyckades. Projektet Noah misslyckades. Projektet Abraham misslyckades. Projektet Israel misslyckades och nu ser vi hur världen i snabbt tempo lämnar tron. Kaos och elände!

Det var nog ungefär så han resonerade. Och här börjar biten om Guds avbild.

Jag resonerar annorlunda. Redan innan människan skapades hade Gud sin frälsningsplan klar. Jag skall citera början på en vers som har givit upphov till otroligt många villoläror. 1 Mos. 1:26 Gud sade: “Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.

Jag vill påstå att versen inte kan förstås utan att förklaras av följande text ut NT.

Kol. 1:15-17 Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom.

Jämför även med Hebr. 1:1-3 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Notera att jag inte kommer att gå in på någon “treenighetsdebatt”! Men innan skapelsen sade Gud “låt oss göra människor”. Och här kommer något viktigt. Om jag bakar en tårta till dej så är tårtan inte en kopia av mej men den är din.

Gud skapade människor (eller människan) till sin avbild och avbilden är Jesus. Men versen lägger till att människan skapades med vissa egenskaper som liknar Gud. Versen i 1 Mos. 1:26 innehåller två olika informationer. Det är inte en repetition av samma information.

Om Jesus sägs det att “allt är skapat genom honom och till honom“. Häng inte upp dej på germanismen “genom”, på tyska heter det “durch” och det anger att det var han som gjorde det. King James tog inte in germanismer utan skrev rakt ut: “all things were created by him, and for him“. På tyska: “es ist alles durch ihn und zu ihm geschaffen” vilket betyder precis samma som KJV meddelar. På svenska borde det stå “allt är skapat av honom och till honom” – eller för honom – men alla svenska översättningar utom “Levande Ordet” använder ordet “genom”. Levande Ordet återger: “Allt skapades av Kristus för att tjäna honom“; vilket är en bra formulering.

Jesus var aktiv agent i skapelsen och vi är skapade med vissa egenskaper som liknar Guds egenskaper och vi är skapade “till Jesus som är Guds avbild” alltså till att vara hans och tjäna honom.

Frälsningsplanen var klar innan skapelsen och Jesus sade (Joh 14:6) “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Petrus och Johannes vittnade (Act 4:11-12) Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.

Paulus vittnar i (Rom. 1:16) Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. Och i (Titus 2:11) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.

Hebr. 2:3 hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom.

1 Petr. 1:5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

1 Petr. 1:10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få.

Välkända texter!

Frälsningsplanen ligger klar från innan skapelsen. Det finns inget annat Namn givet än Jesus Kristus genom vilket någon kan bli frälst. Ingen kommer till Fadern utom genom Honom.

Gud har inte misslyckats. Gud har vävt oss alla med unika egenskaper. Var och en som väljer att vara Herrens vän, lita på honom och vara honom trogen, kommer att i evighet på ett unikt sätt deltaga till Guds ära.

/Kjell

PS. Denna artikel är en uppföljare av Far, får får får?

This entry was posted in Ateism, Evangelium, Evigheten and tagged , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Guds avbild

  1. Majlis says:

    Den här bloggposten var bra för mig. Den gjorde så att jag dels förstår vem Guds avbild är, men även att läsa Ordet i sitt sammanhang. När jag läste Lukas kap 17 kopplade jag äntligen ihop lärjungarnas önskan om att få mer tro med det Herren Jesus säger därefter om tjänaren. Jag har som bara läst biten om mullbärsträdet och sedan inte insett att fortsättningen om tjänarens uppgift är ett svar på lärjungarnas önskan. Det har blivit flera aha-upplevelser när jag läser Bibeln de senaste dagarna!

        (Reply)

  2. Kjell says:

    Majlis,

    Visst är det fantastiskt att man kan läsa en text 50 gånger och den femtiförsta få en aha-upplevelse.

    När man läser Bibeln utan att hoppa hit och dit, utan i följd, händer det till och med att man på morgonen läser en text som visar sig vara högaktuell för den dag som följer.

    All anledning att ha vördnad för Gud och hans ord.

    /Kjell

        (Reply)

  3. Kjell says:

    Det publicerades en kort insändare i Dagen. Den är skriven av en person som heter Urban Ericsson.

    Vad är ”att vara sig själv”?

    För mej är den fråga som Urban ställer mycket egendomlig, men även intressant eftersom jag aldrig har kunnat tänka mej att detta kan vara ett problem för någon. Jag skall citera:

    I Dagen har många experter gett rådet att man ska ”vara sig själv” i olika situationer i livet – vid dejting, anställningsintervjuer med mera. Frågan är då vad det innebär att vara sig själv? Är inte alla ”sig själv”?

    Vem kan avgöra om man är sig själv eller inte? Kanske detta råd skapar mer tankebry än att hjälpa vid avgörande situationer?

    Låt oss reda ut begreppet, vad innebär det och varför är det så viktigt? Annars kan vi skrota det som vägledare. Vore tacksam för en förklaring och utläggning för att inte skapa mer förvirring!

    Jag tror jag kan svara på den motsatta frågan: “Hur är man inte sig själv?”

    1. Om man vill ståta med fjädrar man inte har.
    2. Om man vill dölja något.

    I båda fallen, om jag försöker att påverka hur, och vad, någon annan tänker om mej så “är jag inte mej själv”.

    Han nämner dejting och anställningsintervjuer som exempel. I båda situationerna vill man vanligtvis att den andra parten skall få en så positiv bild, som möjligt, av vem man är och vad man kan och hur man uppträder.

    På engelska finns uttrycket: “Keeping up appearances”; och det fanns en TV-serie med det namnet. Om jag är rätt informerad hette den serien “Skenet bedrar” på svenska.

    Frågan uppstår då om man är sig själv om man underdriver i stället för att överdriva. Tekniskt sett är man ju inte det. Men kanske är frågan fel ställd.

    När två, eller flera, personer möts för att lära känna varandra handlar det ju om en process.

    Den mest gynnsamma processen sker om man är ödmjuk och ger utrymme för de andra att själva i eget tempo upptäcka vem man är och vad man står för. Då kommer man slippa att spela en roll som man senare inte orkar, eller vill, fortsätta med.

    Jag skall citera en bibelvers, helt ur sitt sammanhang, men jag tror ändå att man kan tillämpa den även här.

    Rom 14:7 Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. 

    Min slutsats blir att jag bara kan vara mig själv i en relation. Oh då finns svaret i följande text.

    Fil. 2:3-4 Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte bara till ert eget bästa utan också till andras. 

    /Kjell

        (Reply)

  4. Kjell says:

    tidigare inlägg,

    Dagen har publicerat en “respons” på Urbans fråga. Jag tvekar att kalla det “ett svar”.

    Tekniskt sett är det väl “ett svar” fastän det inte ger Urban något som leder honom rätt.

    Att vara sig själv är att vara Guds avbild

    Författaren till responsen heter Ante Tepic och är masterstudent i teologi. Han skriver bland annat: “Ju mer vi lyckas vara Guds avbild, desto mer originella är vi och desto mer kan vi vara oss själva.

    Sedan citerar han helgonet och kyrkofadern Maximos Bekännaren: “När vi lämnar den goda vägen och börjar synda, lämnar vi vår från början goda natur och övergår till ett förfallet stadium.

    Tyvärr är det nog många som köper dessa delsanningar utan att inse faran av konsekvenserna.

    Maximos Bekännaren var en grekisk teolog och asket. Ett viktigt inslag i hans lära är att historiens syfte är Guds inkarnation och mänsklighetens gudomliggörande genom återställandet av Guds rike.

    Maximos Bekännaren räknas som helgon både av den katolska och den ortodoxa kyrkan.

    Nu skall jag formulera citaten ovan så att det blir tydligt vad de egentligen vill säga.

    Människor föds goda för vi är Guds avbilder, alltså små “jesusar”. Men när vi begår synd förlorar vi vår goda, alltså gudomliga, natur och får en fallen natur. För att kunna återvinna gudomlig status måste vi sträva att bli gudar igen.

    Läran kallas “theosis” i den ortodoxa kyrkan och vägen att bli gudomlig igen går genom “catharsis” och “theoria” vilket betyder renande ceremonier och handlingar som i sin tur hjälper oss att nå upplysning. Och resultatet, om vi lyckas prestera tillräckligt bra blir att vi blir gudar.

    Ante Tepic menar således att det är då vi blir oss själva.

    Glöm nu inte att denna lära finns både i RKK och i Östkyrkan och att den predikas av Trosförkunnelsens grundare och förgrundsfigurer!

    Läran finns i hinduismen, buddhismen och flera ockulta metoder som hypnos, primalterapi, yoga och meditation.

    Inte förvånande, men ändå trist att Dagen publicerar sådant utan modererande kommentar. Förförelser måste ju komma, men ve dem genom vilka förförelser kommer, sade Jesus. (Matt. 18:7)

    /Kjell

        (Reply)

  5. Janneyo114 says:

    Hej Kjell!

    Postmodernismen är som du skriver ett nedbrytande av moderismen, en relativism även på kunskapsplanet, inte bara på det moraliska planet. Inom sociologin började det väl med 68 vänsterintellektuella i Paris och idag 50 år senare är hela samhället genomsyrat av PM ideologier (feminism, kulturell postmarxism, individualism, poststrukturalism, postkolonialism, flower power drogliberalism etc).

    Hörde en gång någon säga (ev Francis Schaeffer) att kristna som befinner sig “av vägen” tar emot världens tankesätt – det tar bara längre tid för dem. Grejen är att det tar så lång tid för dem att fatta det som världen fattar. Kristna liberaler (dagen.se) är tankemässigt ungefär 2 generationer efter de intellektuella postmodernisterna (Foucault, Lyotard, Baudrillard), men har samma tankegångar som dessa hade för 50 år sedan. Postmodernismen är idag en del av liberalteologin. Sverige är ingen intellektuell oas precis. Foucault var i Uppsala på 60-talet och är död i AIDS sedan länge. Men hans idéer lever vidare i universitetsvärlden och i genderbending LGBT. Tack för artikeln, en hälsning till dig från Gbg! Janne

        (Reply)

  6. Kjell says:

    Janneyo114,

    Svarar med ett nytt inlägg…

    Föränderliga självklarheter

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>