Jesus eller Ishtar?

I år infaller det hedniska firandet av Ishtar samman med Herrens högtid Pesach så även hedningar firar Påsk samtidigt med Judarnas Pesach, fast de engelsktalande kallar det hellre Easter vilket tydligt hänvisar till Ishtar. Ishtar är en fruktbarhets-gudinna och därför hör fruktbarhetssymboler till hedningarnas Ishtar-firande. Ägg och harar, blommor och gröna blad, våren är här, livet uppstår igen.

Jesus som korsfäst – eller – fruktbarhets- och rikedoms-dyrkan?

Var det avsiktligt som Dagen publicerade en artikel av Martin Lembke (filosofie doktor i religionsfilosofi, Lunds universitet) dagarna innan påsken?

Jesus tog inte straffet för våra synder

Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder. Det skriver Martin Lembke.

Jag tänker inte citera mer ur den artikeln, bara konstatera att det huvudsakliga budskapet är Jesus inte tog straffet för våra synder.

Jag vill dock bemöta hans påstående med hjälp av ett antal bibelcitat. Jag börjar med ett citat ur Jesaja och gör som vi hedningar brukar göra. Jag klipper ut älsklingsverserna och lämnar bort sammanhanget.

Själv tycker jag bättre om språket i 1917, men jag citerar här ur SFB15, Jesaja 53:3-7

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. 

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. 

Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. 

Jag vill även citera samma verser ur Hebrew Roots Bible, en mycket bra modern översättning av både GT och NT

He is despised and abandoned of men, a Man of pains, and acquainted with sickness. And as it were hiding our faces from Him, He being despised, and we did not value Him.

Surely He has borne our sicknesses, and He carried our pain; yet we esteemed Him plagued, smitten by Elohim, and afflicted. But He was wounded for our transgressions; He was bruised for our iniquities; the chastisement of our peace was upon Him; and with His wounds we ourselves are healed. All we like sheep have gone astray; we have each one turned to his own way; and YAHWEH made meet in Him the iniquity of all of us.

He was oppressed, and He was afflicted, but He did not open His mouth. He was led as a lamb to the slaughter; and as a ewe before her shearers is dumb, so He opened not His mouth.

Ja, vad skall man säga?

Egentligen skulle jag kunna stanna där. Straffet blev lagt på honom! Vilket straff? Jo straffet för våra synder.

Älskar Martin Lembke sina egna teorier mer än Guds ord?

Men jag vill ändå tillfoga ytterligare några citat ur Guds ord.

Den ondskefulle översteprästen Kaifas profeterade. Joh. 11:49-52 

En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: “Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn.  

Bättre att en man dör för folket, alltså dör i stället för folket och Guds barn i alla världens hörn.

Petrus tycks också tro att Jesus led i vårt ställe. 1 Petr. 2:19-25

Det är en nåd när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.  Till detta är ni kallade.

Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 

Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. 

Man måste väl vara blind om man inte kan se att texterna är samstämmiga att Jesus bar synderna och straffet i vårt ställe.

Men, eftersom vi just i dag tänker extra på Jesu korsfästelse vill jag lägga till en fundering. Det gör jag med tre citat av Paulus.

1 Kor. 1:22-23 Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 

1 Kor. 2:1-5 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft. 

Gal. 3:1 Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst.

Och min fundering är följande.

Varför predikade de inte Jesus som den uppståndne segraren från Golgata?

Vad predikas det helst om i vår tid?

Vill man inte tala om synd och straff, omvändelse och frälsning, så blir talet om korset en dårskap. Då tvingas man hitta på både tillägg och undanflykter, filosofiskt finlir och förnekanden.

Joh 3:16-21

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.” 

Jag har avsiktligt tagit med verserna efter älsklingsstycket. De verser som nästan aldrig läses och citeras.

Läs dem!

/Kjell

This entry was posted in Dialogg, Evangelium, Kristologi and tagged , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Jesus eller Ishtar?

  1. gb says:

    Lembkes artikel är den värsta av hädelser, han lindar in det och vränger till det så att man skall gå miste om skälva grunden för vår försoning: att Jesus tog med sig (tog bort) våra synder upp på korset. Varför är detta så svårt för de lärde och kloka, jo Jesus prisar Gud som har fördolt det för dem. “En kropp har du berett åt mig” säger Jesus.

    Läs hela Ps 22. Han föraktade inte den förtrycktes lidande eller såg på honom med avsky Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom.

    Guds rena lamm oskyldigt
    För oss på korset slaktad
    Alltid befunnen tålig fastän du var föraktad
    Vår synd du på dig tagit
    Och dödens makt nedslagit
    Giv oss din frid o Jesus

    Gb

        (Reply)

  2. Miriam says:

    Vänta nu lite Lembke

    “Den dominerande teorin under kristendomens första årtusende var att Jesu död var en lösesumma för att Satan skulle gå med på att släppa mänskligheten ur sitt grepp. ”

    “för att Satan skulle gå med på…”!

    Satan har ingen makt över Gud.

    Lembke: “Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.”

    Inte?

    Hebr 9: 27-28 “Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, så skall Kristus, som en enda gång har offrats för att ta bort mångas synder, ses en andra gång utan synd, till frälsning för dem som väntar honom.”

        (Reply)

  3. SÅ Gerdvall says:

    Jag läste Martin Lembes artikel i Dagen enligt den länk som gavs här. Det finns inte ord att beskriva den bedrövliga teologi som denne presenterar. Hans avstamp för att bevisa att Jesus inte tog våra synder på sig tar han från ett kyrkomöte år 451. Precis som om detta hade någon som helst tyngd. Ingen begrep vad som beslutades och den avgörande rösten gavs av det döda helgonet Euphemia. Man lade nämligen två lappar med de olika åsikterna om Jesu natur, i hennes kista och på ett “övernaturligt” sätt så fanns den ena lappen i hennes hand och den andra vid hennes fötter. Så avgjordes “viktiga” läror år 451 i Calcedon. En annan lika “viktig” lära antogs år 325 i Nicea.

    Martin Lembke skriver: “Men det kan heller inte syfta på den andliga döden, separationen från Gud, åtminstone inte enligt Chalcedon-konciliets kristologi som stadfästes år 451, ty Jesu mänskliga natur är ju oupplösligt förenad med hans gudomliga dito. Den kan inte ens under långfredagens mörkaste timmar ha varit skild därifrån.
    Låt det därför stå klart: Hur än Jesus på korset möjliggjorde vår frälsning så gjorde han det inte genom att i vårt ställe ta straffet för våra synder.
    Läran om ställföreträdande strafflidande är inget evangelium utan snarare en förvanskning av Anselms klassiska idé.”

    Jesus bar i sin kropp alla världens synder, som begåtts och kommer att begås, upp på korsets trä och dog som Guds offerlamm. Bibeln lär bara att Jesus dog, inte hur eller hur mycket han dog. Bibelns lära är att Jesus dog tillräckligt för att den som förtröstar på Honom inte skall förgås utan bli räddad från den eviga döden till det eviga livet. Det är värt ett stort TACK OCH LOV!

        (Reply)

  4. Kjell says:

    SÅ Gerdvall,

    Vore bra om du kunde ge en länk till tillförlitlig dokumentation till händelsen med Euphemia i Calcedon.

    För övrigt håller jag helt med i din slutsats!

    Jesus bar i sin kropp alla världens synder, som begåtts och kommer att begås, upp på korsets trä och dog som Guds offerlamm. Bibeln lär bara att Jesus dog, inte hur eller hur mycket han dog. Bibelns lära är att Jesus dog tillräckligt för att den som förtröstar på Honom inte skall förgås utan bli räddad från den eviga döden till det eviga livet. Det är värt ett stort TACK OCH LOV!

    Varför man vill hitta på en massa teorier om detta har jag aldrig förstått.

    /Kjell

        (Reply)

  5. Kjell says:

    Miriam,

    Det har publicerats ett antal repliker till Lembke i Dagen. Jag kommer att länka till en del av dessa och citera kort från dem när jag får tid.

    /Kjell

        (Reply)

  6. Miriam says:

    Kjell,

    Lembke :”För många protestanter, i synnerhet inom evangelikala och pentekostala sammanhang, torde läran att Jesus tog straffet i vårt ställe vara nästan synonymt med evangelium”

    Evangeliet är verkliga handlingar som Jesus gjorde för oss. (Inte en lära)

    ”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.
 Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.”

    Varför jämföra läror med varandra när det står i Bibeln vad som verkligen hände?

        (Reply)

  7. Miriam says:

    Lembke ” Straffet kan dock inte syfta på den fysiska döden, även om Jesus förvisso dog i denna bemärkelse, ty även efter Jesu död är det ju alla människors lott att en gång dö.”

    Tror inte Lembke på uppståndelsen?

    Stig Abrahamsson : Alla människor skall uppstå, säger Guds ord. Men det ges två stora uppståndelser, ”uppståndelsen från de döda” eller de saligas uppståndelse, och ”de dödas uppståndelse”, som blir en uppståndelse till dom. Och Skriften säger: ”Salig och helig är den, som har del i den första uppståndelsen.” Denna skall ske vid avslutningen av denna tidsålder, då Jesus skall komma tillbaka och uppväcka ”dem som höra honom till” (1 Kor 15:23) Detta är vårt hopp! Döden, kyrkogården och graven är inte slutet! Det ges en salig uppståndelse! Kan du se fram emot denna uppståndelse med tillförsikt? Med detta hopp är också vissheten om att Jesus skall komma tillbaka för att hämta de sina till sig. 1 Tess 4 berättar om detta. Där säges det: ”Först skola de i Kristus döda uppstå, sedan skola vi, som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar i luften, Herren till mötes. Så skola vi alltid få vara hos Herren.”

        (Reply)

  8. Micael Gustavsson says:

    Det är tveksamt om Gerdvall kan hitta något som bevisar hans käpphäst om Euphemia och Chalcedon. Såvitt jag vet nämns ingenting om någon sådan händelse i de bevarade dokumenten från konciliet i Chalcedon. Det nämns däremot i en officiell medeltida samling helgonlegender från Konstantinopel, ett så kallat synnaxarium. Händelsen kan endast betraktas som sannolik i den mån man betraktar sådana samlingar som sannolika.

        (Reply)

  9. Kjell says:

    Micael Gustavsson,

    Tack för din kommentar.

    Anledningen till min fråga till Gerdvall är, som du påpekar, att detta är något av en käpphäst i hans “bevisföring”. Framför allt när han argumenterar för unitarismen.

    Och det intressanta är ju att han knappast skulle kalla dessa helgonlegender trovärdiga i andra sammanhang.

    Man kan “bevisa” i stort sett vad som helst om man väljer och vrakar med data och bara behåller det man gillar eller tycker är användbart.

    Jag tog upp det där med att godkänna allt man själv gillar i en artikel för inte så länge sedan. Du har så rätt!

    /Kjell

        (Reply)

  10. Kjell says:

    Jag fick följande länk. Läs och bli förskräckt!

    Antje Jackelén: ”Muhammed är inte en falsk profet”

    ”Muhammed än idag inspirerar miljontals människor till strävan efter rättvisa, fred och ett gott liv” anser Jackelén.

    Antje Jackelén anser att det finns flera vägar till Gud, och att Jesus inte är enda vägen dit. Hon använde även som sitt valspråk ”Gud är större”, en fras som främst används av muslimer.

    Om hon vore muslim och en slags ayatolla skulle hon straffas med döden för en liknade hädelse mot islam.

    En satans apostel är hon!

    Och Berndt vill avskaffa helvetet för sådana.

    /Kjell

        (Reply)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>